Utvärdering
Utvärdering Gymnasiearbete
Projekt häst: livet med hästar
Min ursprungliga projektidé till mitt gymnasiearbete var just det här stora hästprojektet som skulle handla om livet med hästar. Vad innebar egentligen hästlivet, vilka delar finns det och hur skulle jag kunna porträttera det i bilder? Här gällde det inte bara att få med själva hästen i sig utan även också människor och deras interaktionen med hästar. Hur väl jag har lyckats med det sistnämna kan vi diskutera, men jag tror det är något att se på inför min framtida utveckling. Det jag har lärt mig här är troligtvis tankesätt och lösningar som jag kan ta med mig inför nästa stora arbete.
Jag tycker ändå att jag har lyckats få fram det jag ville med arbetet, jag ville visa de olika delar som visar en vardag med hästar som jag kunde dela upp i olika kapitel för sig. Det var så mycket jag ville få med ifrån början, och kanske hade jag lite för höga förväntningar på mig själv och hur jag ville att bilderna skulle se ut. Däremot så ser jag fortfarande positivt på de bilder som finns i boken - alla delar har självklart utvecklingspotential, men jag fick ändå med mycket av det jag ville ha med och citaten kompleterade och sammanförde kapitlena på ett väldigt bra sätt.
Jag har alltid haft ett tydligt syfte med varje del i boken - vad de ska handla om och vilka bilder som ska vara med, även om det varit svårt att få till rätt foton ibland. I första delen handlar det om hur vi som barn redan kommer i kontakt med hästar, och där ville jag skildra hur en dag i stallet ser ut för dem. Ridningen är inte perfekt och inte heller utrustningen - men precis som citatet säger i början så handlar det om att ha roligt för barnen, och det var det jag ville få fram. Jag försökte fota så mycket glädje och action som möjligt men också bevittna allt lite på avstånd. På bilderna sitter barnen skrattandes på hästryggen och fullkomligt lyser medan vissa är lite nervösa och förväntansfulla (som på första bilden), och så fort de får chansen vill de gärna krama och gosa med hästarna med ett stort leende på läpparna. Det var fantastiskt roligt att fota och jag blev så nöjd med så många bilder att jag hade svårt att veta vilka jag ville ha. Det var då jag fick ställa mig frågan vilka bilder som bäst skulle representera citatet och kapitlet och sen utgå ifrån det. I en annan har jag valt att bara ha med hästen - citatet förklarar introbilden som berättar om den magnifika varelsen kallad häst. Därefter följer en serie som visar just hästen, flera olika raser, hur hästarna beter sig och hur de integrerar med varandra samt detaljer av anatomin såsom teckning och kroppsdelar (öron etc). I resterande kapitel får vi bland annat också se galoppsporten, och istället för att bara rada upp massa hästar på bild försökte jag göra det mer intressant genom att även här försöka fota alla händelser som pågick under dagen. Vi ser hästarna under förberedelserna innan start när de är som mest taggade och upphetsade av stämningen, när de tävlar sida vid sida om förstaplatsen, intervjuer med vinnaren och hur fotograferna samlats för att föreviga dagen till pressen - och självklart lyckan i ryttarens ögon där de står tillsammans med hästen i vinnarcirkeln.
Jag tror att det svåraste under hela processen har varit att veta exakt vilka bilder jag behövde - de spontana fotograferingarna var jobbigare eftersom jag var tvungen att vara snabb med avtryckaren och inte riktigt visste vad jag skulle fota. Självklart så hjälpte inspirationen väldigt mycket, men det krävs också att man tar det ett steg längre och utvecklar nya idéer och det är det som har varit en utmaning för mig. När jag sedan gått vidare till urvalet har det ibland lett till att jag fått åka tillbaka och fotografera om för att få rätt bilder. Ibland har det varit vädret som ställt till det och då gällde samma sak där - då var det bara att packa ner kamerautrustningen igen. Förutom själva fotograferingen så är det urvalet som har varit det tuffaste, kanske för att det är det som har tagit mest tid. Det har tagit många timmar att få det resultat som blivit, och jag var tvungen att ge upp många favoritbilder som inte passade in i layouten tillsammans med de andra fotona.
När jag gjorde planeringen i höstas så var jag nog lite för tidsoptimistisk, speciellt när det gäller fotograferingen. Jag har självklart hunnit med massor under de sex månader som gått men jag kan ändå tycka att jag kunde ha varit mer kritisk till mig själv och fota ännu ännu mer, och varit mer disciplinerad på det viset. Den brast lite där i januari då jag insåg att jag behövde ytterligare tid på mig för att fota eftersom det fattades en del bilder fortfarande i serien. Men det är lite det som tillhör utvecklingen - ibland inser man att man behöver mer tid på sig för att få det som man vill. Förövrigt så har tidsplanen funkat väldigt bra, jag kom igång tidigt med fotograferingen och idéerna till designen på själva boken. Sen när jag väl skulle börja jobba med boken visste jag redan hur den skulle se ut med collagen och hur jag skulle fördela sidorna osv. Jag hade även möjlighet att sitta flera veckor innan deadline (för tryck) för att slutföra layouten vilket kändes väldigt skönt. Även om det har varit tufft med tidspressen och så, så känner jag ändå att jag har jobbat väldigt hårt under de här månaderna som gått och verkligen gett mitt yttersta vid varje uppdrag som jag åtagit mig. Oavsett om det varit planering av design eller rent praktiskt såsom fotografering.
Trots att jag är oerhört nöjd med slutresultatet så tror jag att jag hade kunnat vara ännu mer dokumentär i mitt arbete och fokuserat lite mer på människornas känslor och aktivitet bland hästarna. Det gäller även den tekniska biten, kanske hade jag fått ett bättre omfång med vidvinkel i den tuffa miljön för stallpersonalen och ryttarna istället för att bara hålla mig till ett fast 50mm? Den här bristen kan jag känna av speciellt på tävlingsavsnittet - jag kanske besökt fler tävlingar än de två jag deltog på. Sen blev det helt plötsligt väldigt tight med tid och tävlingarna på höst- och vintertid har alla varit inomhus - ljusförhållanden som min kamera inte klarar särskilt bra. Om jag hade gjort det skulle jag kanske fått en mer "livet med hästar"-känsla. Jag tror att man blir lite blind också, man ser inte riktigt vad det är man behöver förens det är försent i stort sett, vilket jag kan tyckas syns på vissa specifika kapitel i boken. Inte bara tävlingar, utan också “hästen som vän”-avsnittet. Där tror jag att jag skulle ha arbeta mer kreativt i mitt motivval och de stall jag valde att besöka. Även om 36 sidor kändes mycket då så kanske man ändå skulle haft fler sidor och färre bilder för att minska omfånget och få en mer konkret bild av mitt budskap.
Resultatet
